Loppan Lever Livet

Precis som regler och lagar blir till blev också mina till, att människor inte kan agera med sunt förnuft och vanligt "bondvett". Jag känner att jag är less på att ta emot en massa trams på min blogg, jag är less på mindre skickliga människor som kanske inte medvetet går in för att såra, bara jävlas lite... Som gör det lika mekaniskt som ljudet från datorns snurrande fläkt... Genom att gömma sig bakom märkliga IP-adresser och sedan låtsas som ingenting eller rent av gömma sig om hen/han/hon/den skulle råkas se mig i världen utanför. Jag har fått nog, därför kommer inte någon som inte har modet att faktiskt möta mig som person, kunna förmedla något till mig. Det går att skicka mail till en adress jag slutat besöka, men kommentarerna är stängda.  

Jag är sjukt less på elaka människor, jag är less på oärliga människor, jag är less på människor som slänger ur sig massa dynga, istället för att ta reda på den och nyttja den till växtkraft. Om du som kastar dynga, skulle ha modet att vårda den, trots att den stinker, skulle du tids nog också se, att i den dyngan du kastade på mig... Frodas det och blir grönt, en stjälk tränger genom ytan och så växer världens finaste blomma upp. Den blomman, i sin tur, ger så mycket näring till så många andra. Så mycket liv. Där står du, med lortiga nävar och väser efter luft...

Du skulle ha vårdat din dynga, det är den som i långa loppet ger dig möjligheten att andas. ATT LEVA!