04:26:47
Som i en tvättmaskin
Rumlar det runt i mitt huvud. Jag mår bra, tror jag. Jag andas, hinner inte känna så mycket. Jag önskar att jag kunde nu, att jag kunde stanna av, att jag kunde känna. Att jag kunde skriva mer. Jag känner mig inte riktigt som hon, "den där" längre. Det får ta tid, det måste ta tid och det kommer ta tid. Innerst inne vet jag, vem jag är och vem jag vill vara och varför jag är den.
Om ni bara kunde släppa taget om vad som en gång existerat men som sakta smälter bort och droppar från era vita knogar. Det är en ny årstid snön har smält och nu det sista av isen. Allting förändras med tiden, oavsett om vi sätter den i år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder eller andetag. Allt förändras, alltid så vad får er att tro att jag ska vara densamma? Se mig i just det andetaget, precis så som jag är i... Just det.