Ligger i sängen och lyssnar på regnet som smattrar mot mitt plåttak just nedanför mitt fönster. Jag känner första gången sen jag åkte från Gällivare en gnutta lugn. Det är en sjukt sliten tjej men fan så stolt, stolt och tacksam! Jag är stolt över all energi jag lagt på denna flytt och att jag aldrig gav upp. Jag är stolt för att jag insett hur jävla stark jag är. Jag har suttit på golvet och gråtit och skakat för att jag varit så jävla slut men ändå orkar jag på nåt vis ta mig upp och fortsätta. Jag är tacksam för alla som var/är involverade i flytten och tacksam för min mormor, vem vore jag utan henne? Finns ingen som ställer upp som hon gör. Något jag förundras över är hur alla i min närhet också accepterar att jag är trött, grinig och ibland okontaktbar... jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att mitt liv kunde se ut som det gör idag men jag är glad att jag tog de beslut jag en gång gjorde, insåg mitt eget värde och slutade slå på mig själv och påbörjade lite bearbetning. Det är lång väg kvar men jag tror på mig själv och jag tror att en dag är jag stark och frisk nog att följa mina drömmar :) Nu ska jag läsa lite sen sova i mitt kryp in, det känns så sjukt tryggt, bra och mysigt här! Imorgon är det sista rycket i gamla lägenheten, så skönt! Mina helt underbart snälla morbröder kommer och hjälper mig med de stora möblerna så otroligt godhjärtat av dem <3 God natt alla fina och alla andra också! Kramas massor :)
Kategorier:
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Hejja! :D
Kram