Loppan Lever Livet

Hej, det var en helg sen jag skrev nu. Helgen har varit bra, jag har hälsat på mamma, min pappa har hälsat på mig och så har jag och Thomas varit och tittat på en lägenhet, den var fin så nu hoppas vi att vi får den! Det skulle kännas helt underbart att få flytta, börja om på nytt och börja ett liv med Thomas på riktigt, han finns ju hela tiden med mig men jag vill att han ska finnas fysiskt också och att han ska vara min vardag. Det skulle underlätta i massor och nu känner jag att jag kommit så långt att jag vågar också. Jag är inte längre rädd för återfall och jag vill att han ska kunna stötta mig om jag någon gång skulle känna att jag gärna skulle ta ett.

Imorse gav min söta lilla prins mig sovmorgon, tack lilla lurvboll va söt du va! Vaknade dock med en spya bredvid mig, kattrackare som ska ge tusan i de få blommor jag har! Nu ska jag alldeles om några minuter promenera till bussen och åka på religionslektion, dom lektionerna gillar jag skarpt. Just nu läser vi om etik och moral och funderar lite över moralfrågor, något jag tror fler skulle behöva göra för vissa tycks sakna moral helt och hållet. Just det, mötte ett gammalt rövhål också, jag kände mig stark och han såg rädd ut och såg ut att skämmas, stackars liten. Det är klart att det rör om i mig, jag kände mig inte rädd men nu känner jag mig lite ledsen. Dock så är det längesen nu och det kanske fanns skäl till att det som hände så faktiskt gjorde det men jag vet att jag bar ingen skuld. Skulle något liknande hända Alina vet jag inte vad jag skulle ta mig till men den sista jag skulle klandra är nog hon.